På Ministerkonferensen  om e-förvaltning och e-inkludering i Malmö antogs en ny ministerdeklaration. Visionen för 2015 handlar bland annat om att förbättra e-tjänster som offentlig sektor erbjuder till medborgarna. Tjänsterna ska utgå från användarnas olika behov och utvecklas med mest möjliga effektivitet.

Inom EU handlar det som kallas ”eInclusion” om tillgänglighet i ett brett perspektiv. Det kan betyda att utbildning behövs, att vissa regioner måste få bättre bredbandstäckning och att socialt svaga grupper ska lockas till att använda internet. Perspektivet är genomgående teknik som verktyg för kostnadseffektivitet, men ingen pratar om administrationen, hur IT-systemen ska underlätta för anställda på myndigheten, eller vad som egentligen krävs för att få kallas ”e”. I vardagen ser vi mest pdf-blanketter under rubriken e-tjänst, men under konferensen är det Webb 2.0 som gäller.

Ungdomen är framtiden

Två trender är tydliga och ingen känns särskilt ny. Ju äldre talarna är desto mer pratar de om sociala medier och hur fantastiskt det är med ungdomarnas internetanvändning. Alla pratar om ”de”, ingen säger vi. Den andra trenden är Barack Obama. Det blir nästan komiskt när den femte talaren tar hans kampanj som exempel.

Tanken att låta politiken växa fram underifrån genom engagerade medborgare är både visionär och inspirerande. Flera av de jag pratar med bland deltagarna har fått mycket nytt att tänka på, men alla säger samma sak: Visst låter det bra med Facebook och Twitter, men hur ska vi kunna jobba så öppet när vi inte ens får dela information med systermyndigheten? En talare påpekar klokt att det är hårda tider för kontrollfreaks.

Tekniken finns

Larry Hirst, styrelseordförande för IBM Europa, Mellanöstern och Afrika, påpekar att mycket handlar om infrastuktur. ”Jag kan ta ut pengar var som helst i Europa men om jag blir sjuk utanför mitt hemland så kan inte doktorn få tillgång till min journal ”. Hans poäng är att någon insåg att infrastrukturen för bankomater behövdes, någon tog kostnaden och nu fungerar det. Det finns många liknande processer som måste genomföras innan vi kan prata om e-förvaltning på Europeisk nivå. Det där med patientjournaler gäller ju även på nationell nivå. I Sverige uppstår samma, för patienten obegripliga, problem när man slussas mellan sjukhus och specialister.

En intressant aspekt som inte hörs så ofta i den svenska debatten är småföretagarperspektivet på e-tjänster.  Men innehållet kommer bort lite i entusiasmen, Webb 2.0 förväntas lösa alla problem. Både på och utanför scen hörs kritik mot kommissionen, som tydligen inte är ett dugg bra som förebild vad gäller e-förvaltning.

Tillgänglighet

En sak som kommer bort under konferensen är frågan om språk, vad som krävs av medborgaren för att ta till sig information och utföra tjänster. Språk- och begriplighetsfrågor brukar alltid komma upp i EU-sammanhang, så det är aningen förvånande. En person i publiken frågar vad vi ska göra med de som kan men inte vill. Andemeningen är att alla måste tvingas in i det nya e-samhället. Ingen kommenterar det, men jag undrar om tvång verkligen kan vara rätt väg att gå?

”Vi kommer aldrig att lösa problemet med exkludering, men vi måste hantera det”, säger en annan person i publiken. Det känns som det mest realistiska under hela konferensen, även om det inte är lika sexigt som många andra uttalanden.

Under ministerkonferensen delas det ut priser. Bland kriterierna finns inget om tillgänglighet, ingen av vinnarna verkar ha tänkt tanken att deras projekt och idéer ska kunna användas av alla. Det finns en utställning där medlemsländerna ställer ut goda exempel i varsin monter, komplett med Skottar i kilt, men jag hittar ingenting som handlar om tillgänglighet. Det är lång väg kvar tills de här frågorna blir inkluderade på riktigt.

Sverige fick mycket beröm för själva arrangemanget, som till stora delar verkligen var mycket lyckat, men den fysiska tillgängligheten var det lite si och så med. Ett exempel som många anmärkte på var de provisoriskt uppbyggda mindre rum där de parallella seminariepassen hölls. Där var väggarna av papp och störningarna från angränsande lokaler stora. Hörslingorna verkar dessutom ha fallerat i flera lokaler och teckentolkarna fanns bara med vid vissa tillfällen. Det känns tråkigt att behöva påpeka, men tillgängligheten var inte i fokus den här gången – heller.

Ministerdeklaration om e-förvaltning, på engelska, pdf, öppnas i nytt fönster